Bloggen...

Nu är bloggen under ombyggnad..
Det är helt otroligt vad det ska strula, när det egentligen inte ska vara så svårt. Det kan tänkas att det blir lite konstiga saker som händer, men som sagt kommer det förhoppningsvis bli bra till slut.

Idag hade vi besök av V's kompis från dagis - Nemo och hans mamma. Det var jättetrevligt och det lekte så otroligt bra ihop så det var helt underbart att se..
En liten olycka hände - i V's kalsonger. Men det ordnade sig ganska smidigt det oxå.

Då har man sett klart på årets Robinson oxå. Det var helt klart rätt man som vann av de två. Jimmy var inget annat än snygg. Ett rikigt arsel som försökte manipulera alla i sin närhet, men what goes around, comes around *tror jag det heter*.
Nej, nu måste jag verkligen sova för klockan är mer än den brukar när det är dags att titta i kudden. Har varit helt uppslukad att att få till bloggen.

Puss och kram och god natt!

Vilken dag...

Hua, vad trött jag är!
Dom ringde från jobbet halv åtta i morse och undrade om jag kunde kommat tidigare för det var sjukdom. Visst säger jag lite yrvaket *var vaken men låg kvar i sängen för jag skulle ju inte börja förrän tio idag egentligen*. -'Ska bara slänga i barnen frukost och göra oss i ordning, så jag kan nog vara där till strax efter åtta - hur jag, efter den erfarenheten jag har, kunde vara en sån tidsoptimist går över mitt förstånd.
Allt hände. Barnen ville inte äta, när jag borstade tänderna så passade M på att ta fram kritorna och rita på köksgolvet, V bajsade precis när vi ska sätta på overallen, M gråter för jag är arg för hon har målat och vägrar klä på sig, kommer ut till bilen som är helt igensnöad och ingen snöborste, halkigt och svårt att köra, när jag knäppt upp bältet på M och ska lyfta ur henne i bilen så snubblar jag och ramlar i en snödriva och drattar på rumpan men henne över mig. Ja, det var hysteriskt med andra ord, kan meddela att jag stämplade in klockan nio..
Det visade sig att det var tre sjuka så det blev något av fullständig kaos, plus att det var en hel del annat strul som gjorde att det var tungjobbat imorse, och jag var så arg så jag höll på att få en hjärnblödning. Till slut blev det så mycket så det gick bara att skratta åt det hela och lägga ner - man är inte mer än människa.

Det var lugn på jobbet idag, så det gick bra ändå till slut. Jag slutade fyra och åkte och hämtade mina barn och vad tror ni att jag gjorde sen!? Jo, jag åkte tillbaka till jobbet för att äta middag med min bästa vän och hennes son. Det gick hyfsat men det blev sååå sent. Var inte hemma förrän åtta och då var barnen och jag helt slut.
Insåg att jag missade Robinson så det sitter jag och väntar på att de ska lägga ut på nätet nu ska jag kan se det.

Puss och kram

Ett år!

Jaha då har jag precis kommit hem. Jobbat hela dagen, var hem och käkade, och sen iväg till dagis för att gå på inflytanderåd som jag är med i. Lite segt idag men informativt.

Idag firar vi ett år som förlovade!
Tänk, det är ett helt år sen vi satt på ett hotellrum i Prag och sen gick ut och åt en underbar middag och bara njöt av varann och den underbara staden..
Jag älskar dig, hjärtat mitt!
Karlsbron i Prag
Det blev ju inte mycket till firande men C var så underbart gullig och gjorde mat till oss som t o m stod på bordet när vi kom hem från dagis. Pad Tai hade han lyckats komponera ihop alldeles själv. Han kan, om han vill - det var underbart gott och jag åt alldeles för mycket. Nu har han väntat med att titta på Robinson till jag kommer hem så vi kan se det tillsammans - är han inte underbar!? *Hoppas att jag inte somnar bara*.

Tänkte titta på 'halv åtta hos mig', innan men det får nog bli imorrn. Det är en gammal jobbarkompis till mig som är med denna vecka. Det var hans dag igår.

Ska kolla mail och lite annat innan Robinson. Lite sovmorgon imorrn men då vaknar väl barnen astidigt bara för att jag inte kommer och väcker dom. V's har en kommentar som är så skön när jag kommer och väcker dom vid sex på morgonen -'mamma, jag älskar dig men jag måste sova lite till nu..'

Slit och släp...

Idag har jag städat - igen!
Det är heelt otroligt hur det kan bli så skitigt och stökigt här hemma på så kort tid.
C har varit på landet och när jag pratade med honom i telefon igår så sa jag att jag måste städa idag och han svarar 'Nu igen?!'
Jag vet inte vad som är värst - att han inte ser hur skitigt det är eller att han har blivit så bortskämd med att jag städar hela tiden och ALDIG behöver göra något städjobb. Till hans försvar *om han nu behöver det*, så är han väldigt duktig på att hänga upp tvätt och plocka ner disken i diskmaskinen - ibland.
Jag kommer ihåg när vi fortfarande dejtade och han kunde säga att 'nej vi kan inte ses idag för jag måste städa' eller 'nej, jag har tvättid HELA dagen idag så vi kan inte ses'. Det var OFTA jag fick höra det. Antingen var det bara en undanflykt eller så var han verkligen bra på att städa. Jag tror på det senare för han hade det alltid fint hemma när man kom dit. Plockade han fram något så tog han bort det så fort han var klar med det. Det händer nästan ALDRIG nu. Men nu har han ju skaffat sig en egen liten städtant.

Bilden har jag lånat här

Sen är det ju så i ärlighetens namn att när vi bor så trångt och har så sjukt mycket grejer som vi har så behövs det inte mycket för att det ska bli stökigt.
Nej, ett stort hus med en stor trädgård är precis vad vi behöver. Nu gäller det att övertyga C om att vi är i stort behov av det - omgående!

Gissa vad jag gör nu?

Det var evigheter som jag gjorde det här. Det var en massa flaskor och annat som skulle användas. Vilken tur att det var bildbeskrivning på hur man ska göra så det blir rätt..
Jag sprang in i affären och skulle b la köpa tvål när jag såg hårfärgerna, så det blev ett infall. Hoppas det blir bra nu oxå...

Jag har inte lyckats få in photoshop än på min dator *hittar inte skivan, så jag hoppas verkligen att jag gör det, annars kommer jag bli mycket irriterad för det är egentligen det enda program som jag använder förutom word.*

Alfons Åberg...

När V och C var på biblioteket för ett tag sen, så lånade de en del böcker, b la en Alfons Åbergbok som heter Alfons och soldatpappan. När jag såg den så reagerade jag på titeln men inget mer. Det är ju ändå en Alfonsbok. Det samma tänkte C. Det är en lite senare Alfonsbok för han är sex år i den.
Häromkvällen så valde V den som nattsaga. När jag började läsa så blev jag lite fundersam.

Det handlar om att Alfons har fått en ny kompis som heter Hamid och kommer ifrån ett annnat land, där det varit krig och hans pappa var soldat.
Som de flesta av Alfonsböckerna så tycker jag att den är bra skriven, men inte något för så små barn som våra. Det är krig, vapen och har en senmoral om en myra som fortsätter kämpa även om det ser mörkt ut.

Bilden är lånad av skolverket
Som sagt så tyckte jag nog att den var bra - om barnen varit 6-7 år.
Med tanke på vad V har gått och funderat på nu, med gravar och döden så kändes det verkligen inte som det var en saga han behövde höra nu. Han har inte sagt något om den, och han var tyst efter jag hade slutat läsa, vilket är lite orovarslande eftersom det är så det brukar vara, när han bearbetar det han hört i sitt huvud och sen kommer det en hel massa olika frågor när man minst anar det. Nu ska jag försöka vara beredd på frågorna och kunna svara så gott jag kan.
Vi *jag* har även bestämt att det inte får vara, typ nyheter, på på tv när han är i närheten, för även om han kanske inte tittar, så hör han och snappar upp mer än man tror. Med tanke på det hemska som har hänt på Haiti och vad som sägs om det - massgravar och barn som gått bort, barn som leter och skriker efter sin föräldrar så tycker jag att man måste man tänka efter lite innan man har något sådant på när barnen är närvarande.
Usch, jag ryser vid tanken på hur det måste vara där nu och vad alla dessa människor går igenom. Jag är tyvärr sån som undviker mycket av såna nyheter för jag blir så fruktansvärt berörd. Jag vet att man inte kan blunda för det, men det gör ont i mig när jag ser och hör sånt. Men jag är ingen Gunde Svan ;-)
Jag har bidragit och skickat pengar men det är så lite, att det nästan känns som att det är för att döva det dåliga samvetet mer än att bidra med något. Men som det heter - många bäckar små...

Datafix...

Idag har det varit en lite bättre dag. V åkte iväg till Mimer vid 11 med Å. Hade en mysig stund med M och satt och ritade lite.
Sen kom min bror för att hjälpa mig att formatera min dator som har varit helknäpp dne sista tiden. Dessutom så är det BARA min dator nu eftersom C's dator är fixad,så jag slipper allt tjafs han hade som jag inte visste vad det var och inte ville ha.
Nu är den inte heller som jag vill ha den men det tar sin tid att fixa allt som ska installeras.
Annars har det varit en lugn kväll med Robinson och nu en stund vid datorn *fixa med sjukt mycket uppdateringar*.
Har egentligen inget att skriva så då gör jag inte det..

Puss och kram

En bläig dag...

Den här dagen har varit fruktansvärd. Redan i morse när jag vaknade kände jag att det var något som var fel.
Mysko känsla i kroppen, dåligt humör, ingen lust och det kändes bara uschligt.
Det har tyvärr speglats på min omgivning idag.
Snarstucken mot C och barnen. Sen kom min bästa vän och hennes son och jag kände själv att jag inte var något trevligt sällskap, dessutom så är det naturligvis så att barnen känner av det bättre än någon annan och har varit sju resor värre än någonsin. När vi satt och fika så kände jag att snart får jag ett psykbryt!
När det var dags för middag så hade jag ingen lust så det var tur att C tog tag i det för annars hade det inte blivit någon mat idag.

Dessutom så har förmodligen någon av mina barn *för jag kan ABSOLUT inte förlagt den själv* fått tag på min trådlösa mus till datorn, så det här inlägget blev extra jobbigt att skriva. Kan inte hantera den här musplattan eller vad f-n den heter...

Jag vill ta tillfället i akt och be alla jag har pratat med och som haft oturen att ha med mig att göra idag om ursäkt. Jag har precis sett klart på Let´s dance *inte ens det hjälpte*, och nu ska vi se en film. Sen blir det sängen och hoppas att morgondagen blir bättre - framförallt för min omgivnings skull.

Blödande hjärta...

Idag började mitt hjärta blöda och tårarna rullade ner för mina kinder.
Imorse när vi höll på med morgonstressen för att komma till dagis i tid så hade jag och V det här samtalet:

V: mamma, kan man gå när man är död?
Jag: Nej, det kan man inte.
V: men hur kommer jag in i graven då?
Jag: Man får bära den in den som är död. Men varför frågar du det?
V: jag pratar bara, mamma.

Efter det tog vi på oss ytterkläderna och begav oss till dagis. På vägen dit så fortsätter samtalet:

V: vad kommer det stå på min grav då, mamma?
Jag: Men lilla gubben, varför frågar du något sånt? Har du sett något på TV?
V: jag bara pratar, mamma.
Jag: Du kommer leva jättelänge och bli jättegammal, så det är inget du behöver fundera på nu, älskling.

Vi var nästan vid dagis när vi stötte på ett äldre par som stod och pratade när vi gick förbi.

V: Så där gammal kommer jag inte bli, mamma.
Jag: jo, det kommer du bli och det kommer dröja jättelänge innan du blir det.

Jag kämpade och kämpade för att han inte skulle se att jag blev så ledsen. När vi var framme så pratade jag med en i personalen som har mest hand om V och berättade vad han hade sagt och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Frågade om dom hade diskuterat något om döden på dagis och det har de inte. Det är ju en av dagisbarnens mamma som gick bort för ett tag sen i cancer, vilket de berättade om på dagis men det var som sagt ett tag sen och det har inte varit någon diskussion om det.

Varför kommer de här tankarna nu?
Har han sett något på tv, som inte jag vet om? Mina barn tittar nästan aldrig på tv så det verkar inte troligt.
En fyraåring ska inte gå omkring och tänka på såna saker, för det kändes som om han var bekymrad över det hela.

Det gjorde så ont i hjärtat och jag ringde först min mamma för att höra om de hade pratat om döden, och det hade de men det var ganska länge sen och då var det mer om himlen och änglar och absolut inte om gravar och gravstenar...
Jag fattar inte. Ska försöka prata med honom om han tar upp det igen. Vill veta var det kommer ifrån och varför han går och tänker på det.
Han är ju i en ålder när han snappar upp allt han hör och lägger det in sin databank till huvud, och tar fram det när man minst anar det...

Usch, vilka dåliga vibbar det gav och har satt spår i min hjärna idag.

Nu är vankas det film och en slö kväll.

Sov så gott!

Puss och kram

Tårtor...

Igår var jag ledig med M. När jag skulle lämna V påmorgonen så blev det *som vanligt*, bråk och tjafs mellan barnen när jag höll på och sminka mig. Fick gå in och bryta och insåg att klockan var mycket så det blev lite stress till dagis. M fick stanna hemma med pappa.
När jag kommer hem igen så tittar jag mig i spegeln och ser att jag bara har mascara på överfransarna *och eyeliner*, eftersom jag har så ljusa ögonfransar så såg det riktigt roligt ut. Tog med mig M när jag var och klippte mig. Hon hade fått en docka och en skötväska som hon ABSOLUT skulle ha med sig när vi åkte. Hon såg så härlig ut när hon satte på sig väskan och gick och bar på denna docka.
Efter det åkte vi hem och käkade lite lunch och sen skulle hon sova sin sedvanliga middag. Jag la mig bredvid henne och tror jag somnade före henne. Sov i två timmar och for upp fem i tre och fick halvspringa till dagis eftersom V skulle hämtas tre.

Nu kommer det några bilder på tårtorna som jag gjorde till M's födelsedag.

Glutenfria chokladbottnar, den lilla delen är fylld med chokladfärskostkräm och glasskräm, den stora är fylld med dumlefluff och jordgubbsmousse. Spacklad med grädde. Täckt med marsipan och SP. Dekorationer gjorda i SP och FP.


Den blev så hög så M nådde inte upp när hon skulle blåsa ut ljuset.

Eftersom vi inte blev så många på söndagen så gjorde jag helt sonika om tårtan. La ett marsipanlock över den delen där våning två hade stått.


Sen blev det en tårta till dagis. Eftersom hon älskar Mimmi så blev det små Mimmin på sidorna och uppe på ska det föreställa serpentiner som den lilla katten försöker nå.

Det är chokladbottnar, fylld med pollyfluff och jordgubbsmousse. spacklad med vit chokladsmörkräm. Täckt med SP. Dekorationer av SP och marsipan.

Tårbak...

Först tänkte jag bara lägga in en liten bild på min lilla plutt när han gör hörseltestet. *galna föräldrar (vi var med båda två), som knäpper kort vid ett sånt tillfälle*. Han var så koncentrerad och go så vi *läs C*, var tvungna..


Ja, då sitter man här, 25 ägg, nästan 5 paket florsocker, nästan 2 liter grädde och diverse annat senare och pustar ut efter allt tårtbak. Ja, det var några misslyckanden med tårtbottnar *därav mängden ägg*, men jag lyckades få ihop det till slut. Lillskruttan fyller hela 2 år imorrn, men vi delade upp det lite för jag jobbar imorrn så det skulle bli så himla sent. Jag har ju otroligt kvällströtta barn så det är ingen idé. Meningen var att C's familj skulle komma idag. Och även min bästa vän men C's mamma kom inte för dom var tydligen sjuka, C's bror kom inte för han var inte i stan och min vän kom inte för hon fick byta pass och jobbade natt igår så hon hade inget barn hemma förrän nu i kväll. Så det blev en liten skara som var här idag.
Hade tänkt lägga in bilderna på tårtorna men det får bli imorrn, för jag måste gå och lägga mig nu. Ska upp före 6 imorrn. Ska försöka med bedriften att lotsa 2 barn, dagisväskan och en tårta till dagis till 7 imorrn. Ska bli spännande och se om denna tårta kommer fram hel..

Puss och kram, Godnatt!

Hörselkontroll och växtvärk

Idag är jag ledig, M är på dagis och V har en pappadag. Vi var iväg och kollade hans hörsel på ackis på förmiddagen. Han hör hur bra som helst och han var superduktig. När vi kom ut från sjukhuset så hade ett brandlarm gått någonstans på 70, så det var lite kaos för det var brandbilar, polisbilar, pensionärer som inte kom iväg i sina bilar och en hel del annan trafik och nyfikna. Hoppas det var falskalarm..
Efter det släppte jag av dom på stan för de skulle b la till stadsbiblioteket för att lämna tillbaka böcker och sen äta lite lunch. Jag ska passa på att städa undan julen, städa i allmänhet och sen måste jag förbereda tårtorna. Imorrn är det dags att jobba igen så det är bara idag som jag hinner göra det.

Min älskade *växande* dotter har fått växtvärk! Första gången var i måndags och jag fick ligga och massera hennes ben i nästan en timme, mitt i natten. Till slut gav jag henne Panodil för jag orkade inte och hon hade så ont. Sen i tisdags så gick det bra, men igår var det dags igen. Hon växer så det knakar..

Nu är det dekorationer som ska göras. Ha en bra dag. Förhoppningsvis kommer C's dator fixas idag. Hårddisken kom igår - utan instruktioner om hur man ska göra för att byra och jag vågar inte göra det själv, då jag inte gjort det på en laptop förut så bror kommer förbi efter jobbet. Det innebär kanske att jag har tillgång till min dator lite mer så det kanske blir lite mer uppdateringar här..
Puss och kram

Chokladfondant

Jag har fått en del förfrågningar om receptet på chokladfondanten jag gjorde på nyår så jag lägger in receptet här. Hittade det på tasteline.com, där jag även har lånat bilden..

150 g mörk choklad
150 g rumstempererat smör,
1 dl socker
4 st ägg
2 st äggulor
0,75 dl vetemjöl

Smörj fyra ugnsfasta portionsformar som rymmer 1,5-2 dl.
Smält chokladen i vattenbad eller på låg effekt i micron *jag använder alltid vattenbad för jag tycker det blir bättre. Förmodligen bara i mitt huvud ;-)*
Vispa smör och socker vitt och fluffigt med en elvisp.
Tillsätt ett ägg i taget under vispning.
Tillsätt äggulor, smält choklad och slutligen mjöl.
Grädda fondanterna i ugn, 200 grader ca 8 minuter, de ska fortfarande vara lite rinniga i mitten.
Jag hade lite frysta hallon i frysen som jag körde några sekunder i micron så det blev lite varma och la det på fondanten och serverade glass till. Såå enkelt och så gott!

Puss och kram

Idag har jag varip på BVC med V på 4-årskontroll. Dom kollar b la synen och det gick så där. Vet inte om det beror på att han inte kunde koncentrera sig eller om det är så att han ser dåligt. Det är inget jag har tänkt på att han kanske gör, men nej, det tror jag inte. Hua, om det skulle vara så illa att han behöver glasögon. Han som är så i farten och vild. Kommer bli att man får köpa ett par nya glasögon i månaden till honom då...

Jag har jobbar tidigt två dagar i rad nu och det har märkts på barnen som inte är vana att gå upp så tidigt längre *uppe före sex på morgonen*. Igår ringde de faktiskt från dagis och undrade om det hänt något speciellt eller om jag trodde att han var sjuk. Han var helvild och grät och bråkade om vart annat. Han var tydligen ganska varm och hon visste inte om det berodde på att han var så arg och bråkig *inte hennes ord* eller om det var feber. Dessutom sa han hela tiden att han var trött och ville sova. Jag sa att det var okej om han ville sova en stund och sa att jag kunde hämta honom tidigare men det trodde dom inte skulle behövas utan dom skulle ringa om det var något istället.
Dom hörde inte av sig och när jag hämtade sen så sa de att de hade lagt honom men att han inte sovit men vilat och sen hade han varit lite lugnare.
Men det eldades på när jag kom. Hjälp vilket sjå jag hade att få hem mina barn. Jag fick brottas med V för att få på honom kläder, han slogs, nöps och bet mig. Sen när jag äntligen lyckats få ut dom och skulle gå till bilen så VÄGRADE M att åka bil. Vet inte om det berodde på att hon kräktes i den häromdagen. Skitförbannad. Fick spänna fast V i bilen och sen jaga M och bära in henne i bilen. Och skrek och grät och var galet arg.
När vi äntligen kom hem så skulle hon inte gå in. Då tappade jag tålamodet totalt. Jag var dessutom tvungen att ta med hennes barnstol för att göra ren den så det var en del att bära på. Fick jaga henne och bära upp henne i lägenheten. Hon var hysterisk.
Jag var arg!
När vi alla hade lugnat ner oss så blev det en hyfsad kväll. C åkte iväg och träffade sin bror och hade filmkväll. Skönt att han orkar göra något annat än att sitta hemma.

Tänkte slänga in bilder på M när hon hjälper mig att koka sås till köttfärslimpan vi åt häromkvällen.

Hon tog det verkligen på största allvar och var så försikig.

Sååå kallt.......

Idag är den kallaste dagen jag har upplevt i år. Termometern visar just nu på -20 grader. Galet kallt.
Och vad gjorde vi denna dag när man egentligen bara skulle vara inne och mysa?! Jo, vi hade biljetter till Globen och disney on ice, så det var inget att välja på utan ge sig iväg. Men ett tag kändes det som högre makter inte ville att vi skulle ha en bra dag.

Vi bestämde att vi skulle åka i god tid för att inte stressa. Hellre ta en fika om vi kom fram jättetidigt för att inte humöret skulle påverkas.
Vi kom iväg straxt efter ett *förställningen började tre*. Allt frid och fröjd.
Vi hade inte ens kommit ur stan när M spottade ut nappen och började hosta, satte fingrarna i munnen. Sa till mamma att jag tror hon mår illa. Frågade fröken och hon sa ja, men hon somnade till slut men vaknade efter en liten stund med en spya som stod rakt ut ur munnen. Som tur var, var jag beredd med papper men det kom bara mer och mer. Inte lätt att köra och torka spyor samtidigt. Dessutom så hittade jag inte så jag fick under inga omständigheter tappa bort mammas sambos bil som körde framför mig.
Vi var tvungna att svänga av i Märsta för att ta bort de värsta spyorna. Det var så sjukt kallt så M började huttra hysteriskt när jag försökte ta bort det. Fick fram en filt ur bilen och slängde den över henne så vi kunde fortsätta.

Järnet vidare för klockan tickade på hela tiden.
M började kräkas igen så fort vi börja köra men det fanns ingen möjlighet att stanna för klockan gick bara fortare och fortare.
Hon kräktes, mamma skickade massa papper till mig och jag torkade och försökte köra och INTE tappa bort B.

När vi närmade oss Stockholm så blev det trafikstockningar. Det gick i 30-50 hela vägen - klockan tickade på...
I den långa tunneln *kommer inte ihåg vad den heter*, där stod trafiken bitvis still - klockan tickade...

När det stod en skylt att det var 1 km kvar till Globen var klockan 14.52.
Matilda kräks, torkar spyor, jag ligger i arslet på B och ser att han kör fel!
Blir galen, mamma ringer honom och skäller, han vänder och kör tillbaka med mig i arslet. klockan är 14.56.
Kissnödig så jag ser ubåtar.
Kör förbi ett parkeringsgarage och fattar inte varför han inte kör in.
Bilköer.
Ser ett annat parkeringsgarage, vi kör förbi, var ska vi??
Ser sedan att Globen har ett garage för de som ska se förställningar. Puh, 80 kr, kör in, sätta in betalkortet så bommen öppnas. Sätter det fel tre gånger. klockan, 14.59..
Äntligen inne.
Ur med allt och alla ur bilarna och halvspringer.
Möter H *mammas sambos son*, vi halvspringer med ungar och väskor och allt efter oss.
Många rulltrappor.
Hittar en ingång, med andan i halsen så har vi hittat - fel ingång men som tur var går det att komma in där och gå innervägen.
Hör att föreställningen har börjat.
Går in och försöker hitta våra platser. Inte lätt i mörkret och sen vill man ju inte skymma de andra som har lyckats komma i tid..
Hittar platser *dock inte våra men det var tomt där, så vi tog dom*.
Barnen blir som trollbundna. Vill inte tränga mig fram igen så jag sitter och kniper för att inte kissa på mig.
När det var pause så sprang jag ut på toa.
Barnen glada, fick varsin glass.
Förställning började igen och M åt lite av mina popcorn.
Inser att jag glömt kameran hemma. Bror oxå. B har glömt sin i bilen. Inga bilder...
Brorsan knäppte lite med sin mobil men sa att det inte blev bra, får se när jag får se dom om de är värda att lägga in i bloggen.
Föreställningen var jättebra. Alla var nöjda och glada!
När det var över så SKULLE bara V ha en snurrande tingelinggrej som blinkade. Fick trängas med en massa människor för att köpa, den 160 spänn - vilket förbannat ocker!
M försvann! Blev alldeles kall i hela kroppen och gick och ropade på henne överallt. Det gick flera minuter och jag hann tänka hur mycket som helst på dom minutrarna. Till slut ser jag att bror har hittat henne längst bort i korridoren som vi stod i.
Arg mamma!
Bestämde oss för att äta på vägen för klockan blev så mycket. Egentligen när vi hade kommit ut från parkeringsgaraget så började M kräkas igen..
Torka spyor och inte tappa bort B igen..
Båda barnen somnar till slut..
Stannade i Stora väsby och åt på McDonalds *Inte gott*, M åt med god aptit, mådde bra. Min hamburgare var rå. Lämnade tillbaka den, men jag hade ätit tre tuggor innan så jag hoppas att jag inte blir sjuk.

När vi sitter så kommer det in en väldigt upprörd tjej och frågar bordet bredvid oss om de sett när de hade fått inbrott i sin bil(!), jag blir nervös och klär på mig och kollar våra bilar. Inget inbrott, men med vår 'tur' så hade det inte alls varit konstigt.
Det visade sig att de hade varit på K-mart och köpt ett hemmabiosystem för hur många pengar som helst. Grejen var att tjuvarna har tagit tid på sig för det var inte lätt att få ur de grejerna ur bilen. De hade bara varit inne och käkat i ca 2o minuter.

Skärrad och arg för att det kan hända men ändå lättad att det inte hände oss åker jag in och tankar för att kunna fortsätta köra.

Kom hem strax innan åtta och kastade in barnen i duschen, saga och välling.
Nu sover de och jag sitter här och är helt slut.

Ska snart gå och lägga mig för jag börjar jobba halv åtta imorrn, och eftersom det är en röd dag och dagis stängt så har jag fixat så V är hos vår avlösare hela dan imorrn och sen är tanken att M skulle vara med C men jag vet inte om det är så lyckat. Han får inte bli magsjuk. Får se hur natten fortlöper. Annars får jag vara hemma imorrn.

Undrar om det är någon som orkar läsa hela det här inlägget - blev ju hur långt som helst.

Puss och kram

Jobb och Disney on ice

Idag har jag jobbat första dan på väldigt länge. Det börjad inte bra. Fick höra att det var tre sjuka direkt när jag kom. Spännande..
Sen är det innebandytunering några dagar nu så det var tokmycket folk redan från början. Sen har det varit sjukt mycket hela dagen. Det gick inte att gå när jag slutade. Jag stod i portioneringen och har serverat så mycket köttbullar idag så jag kommer drömma om köttbullar tror jag. Fick försöka få tag på dagis så dom kunde klä på barnen så att C kunde hämta dom påklädda och klara eftersom han inte ska vistas så mycket på dagis. Det hade gått bra.

Imorrn är vi ledig och ska åka till Stockholm, globen och se Disney on ice. Det ska bli jätteroligt. M satt och tjatade vid matborden 'träffa Mimmi, träffa Mimmi', så jag fick skavsår i öronen. Sa till henne att sluta säga det hela tiden och då börjar hon tjata 'träffa anka, träffa anka'. Vilket äventyr det kommer bli. Dels att jag ska köra själv *C ska inte med*, sen ska det bli spännade och se om mina barn har ro att sitta stilla och kolla på hela föreställningen..
Här kommer en länk till en klipp på vad som väntar imorrn:
Disney on ice


Förhoppningsvis så kommer det bilder och en uppdatering om hur det gick imorrn...

Puss och kram

Söndag...

Sovmorgon imorse. Ångest för att jag låg så länge *gick upp straxt innan 10*. Städat hela dagen. Sammanlagt 9 timmar, en hel arbetsdag, utan betalt. Har sett botten på min tvättkorg, nu ligger endast en liten tomtedräkt i den som måste tvättas separat. 6 maskiner är tvättade. Legat på alla fyra och skurat golv, skurat ugnen, kylskåp, skåp och lådor, ja allt du kan tänka dig i städväg. Ändå är jag inte helt klar, det finns alltid mer man hittar som man skulle vilja göra och som skulle behövas göra, men nu har min kropp sagt ifrån och dessutom är barnen på väg hem.
Imorrn börjar jag jobba igen och förkylningen är inte bra än. Bara att bita ihop.

Till sist vill jag bara lägga in en dikt som jag hittade på nätet idag, vet tyvärr inte vem det är som har skrivit den men jag tyckte den var underbar:

Jag kunde lika gärna vara asfalt. Det är så jag känner det ibland. Grå, skrovlig, urlakad och helt jävla ointressant.

Säg mig, vem är den som ägnar marken man går på någon tanke. Ibland kanske någon njuter lite extra då ett par bara fötter får smeka den vita, ljumna sanden eller det gröna sommargräset. Men vem bryr sig om den fula, konstlade och intetsägande asfalten man går på.

Ibland önskar jag att jag var en härlig praktfull sommaräng, mitt uppe i sin fulla prakt. Jag vet att jag siktar alldeles för högt när jag tänker så. Visst finns det många vackra sommarängar bland oss. Jag är inte en utav dem. Jag är asfalt. Grå och trist. Hård och skrovlig. Ful.
Allt är bättre än att vara asfalt. En sammansatt massa som måste plattas till ordentligt för att den ska passa in.

Jag, tillplattad för att passa in. Tappade visst bort mig själv någonstans på vägen. Mitt forna jag försvann för all framtid under ångvältens bryska framfart. Fast för all framtid i tjärans händer. Fast för all framtid under fotsulorna på dem som all lycka fick och blev till en praktfull sommaräng.
En dag är det min tur.
Även de vackraste blommor är starka nog att växa genom asfalt.

Från nyår fram till idag...

Nyår ja. Jag mådde inte så bra på nyårsafton så det blev inte mycket till firande. Var ute en sväng med familjen och sköt upp lite raketer men M blev rädd så det blev inte så många.
Gjorde mig faktiskt till och gjorde trerättersmiddag men det blev inget avancerat. Hade velat haft oxfilé men det självklart så var jag inte ute i god tid och på Willys hade de bara fryst *var och handlade på nyårsafton*, så jag köpte fläskytterfilé istället. Så menyn bestod av:
förrätt: rostat bröd med räk och aoliröra. Toppad med tomat, gurka, citron och stenbitsrom.
varmrätt: helstekt fläskytterfile med rostade grönsaker och rödvinssås.
Efterrätt: Chokladfondant med vaniljglass och hallon.
Som sagt enkelt men väldigt gott.
Jag hade tänkt att barnen skulle vara uppe lite längre och kanske se lite raketer och liknande, men det slutade med att de nästan bönade och bad om att få gå och lägga sig. Då var klockan halv nio...
Rött vin och slappande på soffan resten av kvällen. Skönt faktiskt. Inga nyårslöften - eller,ett har jag, som jag bara har för mig själv och inte tänker berätta för någon annan..
Sen somnade både jag och C framför tvn före halv 2, rena rama pensionärsparet..

Min förkylning är bättre nu iaf. Men jag har en teori om varför jag är så trött. Förmodligen är det allt som har varit den sista tiden som visar sig nu. Allt stress och jäkt. Försöka få ihop vårat livspussel och oro för hur det ska gå. Sen när jag blev förkyld och vilade lite så sa hela min kropp ifrån att nej, nu måste du vila! Men det blev nog lite för mycket. Skit samma, nu är det bara att bita ihop för på måndag börjar jag jobba igen. Vardagslunken är på ingång.

Idag så körde jag barnen hem till deras mormor för att ha en chans att storstäda. Det blir så många avbrott när man har småbarn och när jag måste sköta det mesta själv, så det blev enklare så. Lite är tanken att nu är det ett nytt år så ut med det gamla och in med det nya. Allså, släng allt skit och bråte som vi inte har någon nytta av och få lite mer plats åt annat skit som vi inte kommer ha nytta av ;-) Nej, inte alls så, det är bara skönt att göra sig av med saker som bara ligger till ingen nytta.
När jag hade städat från ett till sju så fick det vara nog. Har lite kvar i köket och barnens rum men ryggen kroknade och magen knorrade så det var skönt med en dusch och sen bestämde vi oss för att gå ut och äta på restaurang.
Det var så skönt att göra sig iordning och sen kunna plocka fram den lilla väskan och den lilla plånboken, och inte skötväska med diverse annat som man måste ha när man ska iväg med barnen. Det är inte så ofta det händer nu för tiden.
Här kommer en bild på min supersöta väska som jag köpt i Thailand och plånboken som mamma köpte till mig på Bali.


Mitt photoshop funkar inte just nu så det blir bara en 'vanlig' bild inlagd. Inte för att jag tror att det gör någon skillnad.
Nu ska vi titta på reprisen av Robinson.
Puss och kram