Vilken dag...

Hua, vad trött jag är!
Dom ringde från jobbet halv åtta i morse och undrade om jag kunde kommat tidigare för det var sjukdom. Visst säger jag lite yrvaket *var vaken men låg kvar i sängen för jag skulle ju inte börja förrän tio idag egentligen*. -'Ska bara slänga i barnen frukost och göra oss i ordning, så jag kan nog vara där till strax efter åtta - hur jag, efter den erfarenheten jag har, kunde vara en sån tidsoptimist går över mitt förstånd.
Allt hände. Barnen ville inte äta, när jag borstade tänderna så passade M på att ta fram kritorna och rita på köksgolvet, V bajsade precis när vi ska sätta på overallen, M gråter för jag är arg för hon har målat och vägrar klä på sig, kommer ut till bilen som är helt igensnöad och ingen snöborste, halkigt och svårt att köra, när jag knäppt upp bältet på M och ska lyfta ur henne i bilen så snubblar jag och ramlar i en snödriva och drattar på rumpan men henne över mig. Ja, det var hysteriskt med andra ord, kan meddela att jag stämplade in klockan nio..
Det visade sig att det var tre sjuka så det blev något av fullständig kaos, plus att det var en hel del annat strul som gjorde att det var tungjobbat imorse, och jag var så arg så jag höll på att få en hjärnblödning. Till slut blev det så mycket så det gick bara att skratta åt det hela och lägga ner - man är inte mer än människa.

Det var lugn på jobbet idag, så det gick bra ändå till slut. Jag slutade fyra och åkte och hämtade mina barn och vad tror ni att jag gjorde sen!? Jo, jag åkte tillbaka till jobbet för att äta middag med min bästa vän och hennes son. Det gick hyfsat men det blev sååå sent. Var inte hemma förrän åtta och då var barnen och jag helt slut.
Insåg att jag missade Robinson så det sitter jag och väntar på att de ska lägga ut på nätet nu ska jag kan se det.

Puss och kram