Orkar inte...

Hade ett långt och bra inlägg i huvudet som jag skulle skriva om, även lite usla bilder av mina 'halloweenbarn', men fastnade vid alla bloggar som jag försöker läsa ikapp eftersom jag nästan aldrig har datorn på längre. Klockan är mycket så jag orkar inte.
Ska försöka göra ett nytt försök imorrn.

Har så mycket jag vill skriva om men orken finns bara inte längre..
Jag är nog på väg in i den berömda väggen, så nu går all energi åt till att försöka svänga och överleva och få allt att fungera istället.

Puss och kram.
Hoppas inte att nästa inlägg dröjer allför länge.

Dator? Vad är det??

Väldigt dålig uppdatering på bloggen nu. Faktum är att jag slog på datorn för första gången igår sen förra inlägget, innan jag åkte till Ullared men då tog det sån tid att komma ikapp och låsa alla bloggar jag brukar läsa så jag hann inte med att skriva i min egen.. Inte för nu är datorn på så jag skriver från mobileo, vilket gör att det inte blir något flyt, så jag skriver bara nu för att säga att Ullared var toppen och att det bara är dags att börja spara pengar till nästa år och jag ska ha råd att följa med för jag gjorde många fynd och är klar med barnens födelsedagar och julklappar. Sjukt mysigt att bara komma iväg även om jag längtade galet mycket till familjen. Tyvärr har vi ingen kamera längre och är dålig på att ta bilder med mobilen! Det måste fixas snart för nån blir lite beroende och saknar verkligen den när man inte har den. Ska försöka hitta tid för bloggen oxå så småningom men nu vet ni iaf att jag inte glömt, utan har för få timmar på dygndu bara. Jobba ikväll imorrn, och började tidigt imorse, så nu blir det en dusch och sen sängen. Puss och kram

ULLARED...

Snart bär det av till ULLARED!!
Ska bli jättekul och spännande och se hur det är där och om jag kommer göra några fynd.
Jag måste erkänna att jag älskar att shoppa, men jag är absolut ingen shoppoholic.
För mig kan det vara så att det blir lite övermäktigt så jag köper ingenting, antingen för att jag tänker för mycket på om jag verkligen behöver det, om den/det är bra så bra eller om det verkligen är så billigt.
Eller blir jag så att jag handlar sanslöst mycket, och ångrar mig så bittert efteråt och vill lämna tillbaka allt.
Vi får se hur den här resan blir.
Jag hade dock önskat att jag mådde bättre, men det kommer bli skönt att bara komma bort lite och vara utan man och barn en stund och försöka koppla av och inte tänka så mycket. Vilket kommer blir svårt eftersom det är jag som drar i alla trådar och fixar med allt så det är liite svårt att lämna ifrån mig det. Måste försöka lämna ifrån mig ansvaret till C och inse att han kan göra allt - kanske inte på mitt sätt men ändå på ett bra sätt.

Idag skulle V på utflykt till dagis. Eftersom jag ska vara borta rätt länge *för mig är tre dar länge*, så var det så mysigt att ligga en stund extra i sängen, vilket betalade sig sen när det blev lite stressigt att komma till dagis i tid..
Vi var 2 minuter sena och en personal kom direkt och sa att V måste skynda sig för de andra stod och väntade på honom.
Hann knappt säga hejdå innan dom sprang iväg. M blev stressad och började gråta, V blev stressad men hängde bara på och jag blev galet stressad och förbannad.

När jag träffade en annan i personalen inne sen när jag lämnade hjälmar och extrakläder så ventilerade jag lite med gråten i halsen och ögona.
Varför kunde de helt enkelt inte sätta en tid lite tidigare så att föräldrar och barn hinner landa innan de ska iväg? Det stod på lappen att barnen skulle var där 8.30, och då trodde jag att de skulle åka typ 9 eller något, men det var tydligen så att de skull gå 8.30, vilket alltså inte framgick.
Framförallt V behöver tid på sig att förberedas om det händer något utöver det vanliga.
Jag blev ledsen att jag inte hann säga hejdå ordentligt, speciellt när jag ska vara borta över två nätter.
Så nu sitter jag här och väntar på skjutsen med tårar i ögonen och tycker det är skit att åka iväg nu.
Men intalar mig själv att det kommer gå bra, att det inte kommer bli några incidenter pg a det.

Nej, nu ska jag slänga ner det sista och dricka upp kaffet.

Puss och kram!

Idag firar jag...

...en vecka med min förkylning!

Det går bra och vi är fortfarande ett par även har varit en hel del slitningar mellan oss. Det känns som om vi skulle vilja vara ifrån varann ett tag och andas ut lite.
Annars har vi delat det mesta under den här tiden, feber, snor, huvudvärk, muskelvärk, hosta och ja allt du kan tänka dig, så jag är inte speciellt besviken på min förkylning för den har varit väldigt trogen, men det kanske är dags att gå skilda vägar snart.
Ska ta upp den diskussionen ikväll,så får vi se vad som händer.

Det är otroligt hur liten och ynklig man känner sig när man är förkyld. Man tycker så synd om sig själv för det finns ingen som det är så synd om som just mig nu när jag är sjuk.

Men faktum är ju att det alltid finns andra det verkligen är synd om och som har det riktigt jävligt, och då pratar jag inte om en liten förkylning.

Under ganska lång tid så har jag följt en blogg.

Det är en tjej, som när hon väntade sitt senaste barn upptäckte att hon hade bröstcancer.

Så fort hon fött barnet *han fick komma lite tidigare*, så började tuffa behandlingar med cellgifter mm. Hon fick sin diagnos november 2009.

Tyvärr är inte hennes prognos speciellt bra och cancern har spridit sig till levern och skelettet.

Hon skriver väldigt bra och är dessutom en underbart duktig fotograf.
Jag går in på hennes blogg nästan varje dag, för att se hur hon mår, det är som en vän som är sjuk och som man är orolig för.

Kika gärna in på  Lindas blogg.

Det får en att få lite perspektiv på sitt 'lidande'.

Jag är lyckligt lottad ändå.

Jag är frisk, barnen är friska, C har en lång väg kvar när det gäller hans cancer, men det går ändå åt rätt håll, han blir bättre.

Vi får njuta av att se våra barn växa upp och bli större.

Vi får uppfostra och tillbringa tid med dessa underbara barn, som är en del av oss båda. Bara det är ett mirakel.

Det gäller att stanna upp och verkligen ta en titt på det liv man har och uppskatta det som är bra.

Det finns så mycket att klaga över och det är mänskligt att göra det. Det är som en ventil för att få utlopp för alla känslor man samlar på sig hela tiden. Man tycker livet är orättvist, och det är det oxå, om man ser till sin egen livssituation, men det kunde vara värre, det kan det alltid.

Ta tillvara på det goda i ditt liv och njut av varje andetag.