ULLARED...

Snart bär det av till ULLARED!!
Ska bli jättekul och spännande och se hur det är där och om jag kommer göra några fynd.
Jag måste erkänna att jag älskar att shoppa, men jag är absolut ingen shoppoholic.
För mig kan det vara så att det blir lite övermäktigt så jag köper ingenting, antingen för att jag tänker för mycket på om jag verkligen behöver det, om den/det är bra så bra eller om det verkligen är så billigt.
Eller blir jag så att jag handlar sanslöst mycket, och ångrar mig så bittert efteråt och vill lämna tillbaka allt.
Vi får se hur den här resan blir.
Jag hade dock önskat att jag mådde bättre, men det kommer bli skönt att bara komma bort lite och vara utan man och barn en stund och försöka koppla av och inte tänka så mycket. Vilket kommer blir svårt eftersom det är jag som drar i alla trådar och fixar med allt så det är liite svårt att lämna ifrån mig det. Måste försöka lämna ifrån mig ansvaret till C och inse att han kan göra allt - kanske inte på mitt sätt men ändå på ett bra sätt.

Idag skulle V på utflykt till dagis. Eftersom jag ska vara borta rätt länge *för mig är tre dar länge*, så var det så mysigt att ligga en stund extra i sängen, vilket betalade sig sen när det blev lite stressigt att komma till dagis i tid..
Vi var 2 minuter sena och en personal kom direkt och sa att V måste skynda sig för de andra stod och väntade på honom.
Hann knappt säga hejdå innan dom sprang iväg. M blev stressad och började gråta, V blev stressad men hängde bara på och jag blev galet stressad och förbannad.

När jag träffade en annan i personalen inne sen när jag lämnade hjälmar och extrakläder så ventilerade jag lite med gråten i halsen och ögona.
Varför kunde de helt enkelt inte sätta en tid lite tidigare så att föräldrar och barn hinner landa innan de ska iväg? Det stod på lappen att barnen skulle var där 8.30, och då trodde jag att de skulle åka typ 9 eller något, men det var tydligen så att de skull gå 8.30, vilket alltså inte framgick.
Framförallt V behöver tid på sig att förberedas om det händer något utöver det vanliga.
Jag blev ledsen att jag inte hann säga hejdå ordentligt, speciellt när jag ska vara borta över två nätter.
Så nu sitter jag här och väntar på skjutsen med tårar i ögonen och tycker det är skit att åka iväg nu.
Men intalar mig själv att det kommer gå bra, att det inte kommer bli några incidenter pg a det.

Nej, nu ska jag slänga ner det sista och dricka upp kaffet.

Puss och kram!