Hur mår jag egentligen?

Det är mycket nu... Försöker fortfarande få pusslet, som är vårt liv att gå ihop. Vissa dagar är bättre än andra kan man säga. I torsdags så tror jag att jag nuddade botten iaf. Fick ett sammanbrott i form att tårar och en känsla av hopplöshet. Var hände det? Jo, på jobbet(!)Inte det bästa stället men det var inget som var planerat eller önskat, men det gick inte att styra. Det känns som om allt går emot mig just nu och det behövs inte mycket för att bägaren ska rinna över. Idag så känns det bättre men har fortfarande en känsla av uppgivenhet. Bilden är lånad av DagStjärnans place.
Bryr mig inte så mycket om annat än min familj för det är det viktigaste för mig just nu. Den tyngsta delen är C. Han mår jättedåligt. Var och träffade honom igår och efter det kändes det lite bättre eftersom vi kunde ses, även om det var sjukt jobbigt och se honom så hjälplös och må så dåligt. Och det här är förmodligen bara början. Idag när jag pratade med honom så kände jag inte igen honom överhuvudtaget. Han klagar nästan aldrig, säger alltid att han mår bra även när han inte gör det, men inte nu *skönt ändå att han kan erkänna att man mår dåligt*, men det får mig att inse att det är riktigt illa. Har varit dålig i magen sen transplatationen och nu har han fått någon infektion och får antibiotika. Hög feber och orkar ingenting. Och jag kan inte göra något alls... Tanken var att jag och barnen skulle komma och hälsa på honom imorgon men som han lät idag så verkar inte det så troligt. Han saknar verkligen barnen så det hade gjort honom gott att träffa dom, men inte till vilket pris som helst.
Jag har tagit 'svinissprutan' nu. Har haft ont i armen sen dess, det känns som jag har fått en kraftig smäll på armen. Sen hade jag lite ont i höfterna idag på jobbet men det vet jag inte om det beror på det. Det är iaf klart att barnen inte ska ta sprutan, M är för liten och då är det ingen idé att V tar den heller. Blandade känslor för det.

Nej, nu är jag så trött att jag mår lite illa. Barnen har lagt till sig en *i mina ögon* dålig ovana att vakna före sex varje morgon. Jag är ingen morgonmänniska och vill inte gå upp så tidigt om jag inte måste, men oddsen talar för att det är bara att gå upp så tidigt imorgon oxå även om jag är ledig. That´s a mothers life!

En liten snabb, rolig berättelse bara. Barnen skulle vara hos mormor idag eftersom jag jobbade extra. V ville inte göra det. Han ville vara hemma med mig. I bilen på väg till mamma så sa jag att jag måste jobba idag och du kan ju inte vara hemma själv för vem ska byta blöjor på dig då? Då svarade han: Jag behöver inte kissa och bajsa idag.. Då sa jag: men du måste ju äta, vem ska göra mat till dig då? Han svarade snabbt: Det kan jag göra kälv *själv*, jag har pallen, och steker pasta kälv.. Är han inte underbar??

Puss och kram

Ny benmärg...

Kort inlägg idag.
C har fått sin benmärg idag *eller ja, sin brors benmärg vill säga*. Nu är det gjort.. Nu är det bara att se framåt och hoppas att allt har gått bra. Eller ja, det finns inget annat alternativ, det MÅSTE och SKA gå bra. Han mår hyfsat bra så det känns skönt. ¨
Det jag kan känna är att jag är livrädd för att träffa honom. Hade helst velat träffa honom varje dag, men är jag riktigt frisk? Är barnen riktigt friska? Dom kan ju inte berätta om dom inte mår helt bra. Saknar honom dock jättemycket så vi ska försöka få till en date på fredag. Hoppas vi håller oss friska så det inte blir inställt.
Nej nu ska jag sova. Upp före sex imorgon igen...

En ska till bara. En sak jag har insett är att jag verkligen inte vill bli ensamstående. Det är inte lätt *eller roligt för den delen*. Jag har alltid beundrat ensamstående föräldrar, men det är inget mot vad jag gör nu. Men å andra sidan så har jag lärt mig att jag skulle klara av det om det - mot all förmodan, skulle hända. Man är mycket starkare än man tror och man klar mer än man tror.

Tankar...

Idag är jag sjukt trött. Somnade med V i sängen och vaknade av telefonen straxt innan nio. Nu håller jag på och skördar i farmville och slötittar på Hell´s kitchen sen blir det sängen. Klockan ringer före sex i morgonbitt..

Tänkte bara slänga in lite tankar som kan fastna i mitt huvud ibland. Om jag skulle visa det för en psykolog så undrar jag verkligen vad den personen skulle säga om min psykiska hälsa ;-)

Tvättkorgen - jag undrar hur botten ser ut på den och om den verkligen skulle stå av sig själv om den skulle vara tom...

Varför är det så att när man inte har tid att göra ditten och datten så vill/behöver man göra det, men sen när man skulle ha tid att göra det så orkar man inte. Det är ju aldrig bra. När det är stressigt och man har tusen saker igång samtidigt så är det enda man önskar så är det tid. Men när man har den tiden så inser man att man fungerar bäst när det är att göra. Det skulle vara bra med en medelväg - svensson som man är.

Sen är undrar jag när jag ska bli miljonär?! Det är så otroligt mycket jag behöver/vill ha. Jag skulle vilja ha ett stooort konto som bara går till kläder, ett konto till prylar till barnen, ett konto möbel och prylkonto sen behöver jag ett stort hus som jag kan ha allt det jag vill ha i och dessutom behöver jag en ny stoor bil så jag kan åka och shoppa allt jag vill/behöver ha...
När blir det? När vinner jag mina miljoner? Kanske inte kommer att hända om jag inte spelar på något. Inte så troligt iaf..

För övrigt så känner jag mig jätteirriterad på Ö&B. Eller egentligen inte, utan bara irriterad. För inte alls länge sen så var jag på Ö&B och då hade de ett par termobyxor till V för 49 kr (!), helt otroligt billigt. Bara det att de redan är trasiga. De höll inte länge. Okej de var superbilliga men det tar mycket tid och energi att leta och köpa nya. Bah! Och när jag ändå är irriterad över detta kan jag nämna att jag kan inte för mitt liv förstå varför de heter Ö&B, när, som jag förstått det, står det för överskottsbolaget. Var kommer &et in då??

Nej, nu blir det att fortsätta se resten av Hell´s kitchen i sovrummet.
Imorgon får C ny benmärg och som jag har förstått så kallar dom den dagen 0. Han har mått mycket bättre idag och har både ätit och varit på promenad. Skönt.

Nattdå!

Ännu en dag...

Idag har avlösare Åsa varit här på fm och det gick okej. V visade väl inte sin bästa sida, men till hans försvar så får jag väl säga att han inte har varit på dagis på tre dagar så han blir extra speedad då, men sen känns det även som om djävulen har sprungit in i honom, och det, tror jag beror på, att han påverkas av att hans pappa inte är hemma och att han inte har pratat med honom på ett tag nu.
När vi var på väg hem från affären så frågade han mig om det var någon hemma hos oss, jag sa nej, då blev han buhuig och frågade varför inte då? För att pappa ligger fortfarande på sjukhus sa jag och då blev han ännu mer buhuig.. Svårt att förstå för honom.
Iaf så fick jag en stund som jag kunde städa på. Det är verkligen guld värt att hon kan komma så jag hinner göra en del saker som annars skulle ha tagit flera dagar..

Annars har det inte hänt mycket. Pratade några minuter med C igår och han mår hur dåligt som helst. Kräks och orkar ingenting. Samma sak idag, men det var sista dagen som han fick cellgifter via dropp för på onsdag så är det skarpt läge. Då får han benmärgen och jag ber *på riktigt* att det ska gå bra. Vi skulle egentligen hälsat på honom imorgon men han trodde inte att han skulle orka det. Tråkigt men förstårligt. Det blir nog inte att vi ses på ett tag då eftersom han är som mest känslig från och med onsdag.

I övrigt så bar jag precis in V från vår säng och återigen önskade jag att jag hade möjlighet att köpa en ny säng till dom. Kollar nästan varje dag på blocket efter en begagnad i Uppsala men än så länge har jag inte hittat någon. Det är Ikeas 'KURA' jag vill ha.

Tänkte att man kunde köpa en madrass och M kunde ligga där nere. Hon ligger fortfarande i spjälsäng, men om hon ligger där nere, och man lägger en del kuddar nertill så ramlar hon inte ut så lätt, och om hon gör det så ramlar hon mjukt. V skulle nog tycka det var jätteroligt att få ligga i en våningssäng, så då kunde man införa att han får somna i egen säng. Inte för att jag vill, tycker det är underbart att ligga och gosa med honom på kvällarna när han ska somna men min rygg tycker inte att det är lika underbart.

Dagis imorrn så nu ska jag bara servera lite mat i mitt café sen blir det sängen.

Puss och kram, nattinatt!

Jag är slut...

Jag är verkligen helt slut. Slut som mamma, slut som människa helt enkelt slut.
Ibland undrar jag vad det är jag gör fel med, framförallt V. Han lyssnar inte ett dugg på vad jag säger till honom. Det är precis som mina ord inte når hans öron överhuvudtaget. När han väl har börjat så slutar det inte heller. Det går inte in. Vad gör jag för fel? Jag har försökt resonera med honom* förstå du att din syster blir ledsen när du sparkar henne? Varför tror du hon blir ledsen?*, 'hotat' honom *alltså inte allvarligt utan mer: att om du slår din syster med den där bilen i hennes huvud igen så får du gå in på ditt rum, eller det blir ingen juice om du sliter omkull din syster i håret* Jag har skrikigt åt honom *NU LÄGGER DU AV!* Inget har fungerat...

Nu låter det som om M är ett litet helgon och hon bara får ta emot stryk men så är icke fallet. Hon är den värsta retstickan man kan tänka sig. Har oxå svårt att lyssna men det är mer som går in i hennnes öron än i hennes brors. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till!?

Imorgon är dagis stängt och barnen hemma *såklart ;-)* Men då kommer avlösare Åsa en stund på fm och ska vara med V. Jag och M kommer vara med en stund för de har ju bara träffats en stund men han gillar henne verkligen. Jag berättade för honom nu ikväll att hon skulle komma och han blev jätteglad. Känns jätteskönt att det är så.

I övrigt så tänkte jag att vi skulle 'lyxa' till det lite och äta våfflor med grädde och sylt till middag. Men det är bara att inse, mina barn tycker inte om det. Ingen av dom åt. Hm, det blir inte det något mer här hemma på väldigt länge.

Bilden lånad av recept.se

Sitter just nu och funderar på hur C har det. Han messade tidigare och berättade att han inte mår så bra idag. Han får cellgifter via dropp nu och mår inte alls bra av det. Mådde väldigt illa. Ska nog slänga iväg ett mess och höra om min älskling är okej, så vi kan prata en liten stund.

Puss och kram, Godnatt!

Tårtkavalkad

Idag har det känts lite lättare. Dels blev jag klar med tårtorn i tid, sen fick C komma hem och vara hemma hela dagen. Han åkte hem sent nu ikväll. Det kändes bra att han var hemma en stund iaf. Sen vågar vi inte röra varann för jag mår inte hundra och har dessutom fått ett munsår eller något så inget pussande här inte...

Nu i natten tänkte jag passa på att lägga in bilder på tårtorna jag har gjort på sista tiden. Det kommer förmodligen inte finnas någon tid till det sen så det får bli nu denna sena timme.


Tårta ett, av två, till min bästa vän.
Vit botten, vit chokladmousse, vaniljmousse, spacklad med vit chokladsmörkräm. Täckte med SP och dekorationer i SP.


Tårta två.
Chokladbotten, tobleronefluff, hallonmousse med chokladsmak, spacklad med chokladsmörkräm, täckt med ett expriment som inte fungerade så bra. Försökte först att göra choklad SP genom att tillsätta kakao, men det sprack hela tiden när jag kavlade den, så då försökte jag att göra modelleringschoklad av det hela, men det gick inte heller bra, men då fick det vara. Chokladen jag använde då var med hallonsmak. Gott, men inte kul att jobba med och inget jag kommer att göra igen.
Ska testa chokladMMF nästa gång istället. Dekorationer i SP och pyntgelé.

Tårta till en som fyllde nitton.
chokladbotten, ahlgrens bilarfluff, vaniljmousse, spacklad med chokladsmörkräm, täckt med SP och marsipan. Dekorationer i SP , kaksmulor och FP. FP (flowerpaste) är heelt otroligt kul att jobba med. ME LOVE.
Denna tårta är jag mest nöjd med. Det var roligt att testa något nytt.


Till en jobbarkompis son som fyllde arton.
vit botten. *Hade stora problem med botten som sjönk ihop, hårda kanter och div annat som gick fel så det blev en annan storlek än det var tänkt ifrån början*, pollyfluff, vaniljmousse, chokladfärskostkräm, spacklad med vit chokladsmörkräm, täckt med SP och dekorationer i SP och FP. Dekorationerna hade jag gjort i förväg och var då tänkt till en större tårta därav det lite plottriga intrycket.

Nu säger jag godnatt och förhoppningsvis så hinner/orkar jag skriva lite mer i morgon!

Sjukhuset nästa..

Ja, då var det dax då. Ett brev damp ner i brevlådan i förrgår om att C ska skrivas in på sjukhuset på måndag den 19 oktober. Det är med blandade känslor det här sker. Jag tycker på ett sätt att det ska bli skönt att det äntligen blir av så man slipper oroa sig för honom, det är ju trots allt oundvikligt så det det är väl lika bra att få det gjort. Å andra sidan så vill ingen del av mig att han läggs in. Riskerna, att vara utan honom och att klara mig själv är inget jag ser fram emot. Har bestämt mig för att försöka se det hela på ett positivt sätt och att ha positiv inställning till allt för att inte förpesta samvaron för alla i min närhet, men det är ingen lätt sak för en obotlig pessimist.
Det som är den stora svårigheten nu är att förklara för barnen vad som ska hända. Vi har börjat förbereda dom för att pappa är sjuk och ska ligga på sjukhus för att bli frisk och att han kommer att vara bort länge. V har lite svårt att ta till sig det och jag vet inte om det har sjunkit in men vi gör så gott vi kan. M är så liten än så hon förstår inte så mycket av det men vi pratar om det med henne oxå. Får se hur det blir.

För övrigt ska jag på personalfest på lördag men det blir lugnt. Dels så är det ju sista helgen C är hemma och sen har jag två tårtor som jag ska vara klar med till på söndag till min vän CC. Hon fyller år på måndagen och jag fick äran att göra hennes tårtor. Det ska bli jättekul och jag har *som vanligt* en bild i huvudet hur de ska se ut. Idag kom jag på att jag inte har fått tag på tårtkartonger och det blir ju ett problem. Om det är någon som läser det här och vet var man kan köpa det så vore jag såå tacksam!

Barnen är hemma från dagis. Dom ringde mig till jobbet igår och trodde att de var magsjuka. Var väldigt lösa i magen båda två. När jag kom till dagis så visade det sig att M inte alls hade bajsat så många gånger men då var jag ju redan där och ingen idé att lämna henne kvar. Däremot är V dålig i magen men jag tvivlar starkt på att det är magsjuka utan jag tror att han har fått tillbaka de problem han hade innnan. Jag som trodde att det började bli ordning på hans mage nu, men nej då. Vi ska börja på toaskola på måndag, så jag hoppas att det går att genomföra även om hans mage är i katastrof.

Ska försöka bli lite bättre på att blogga nu. Kommer nog att känna ett större behov av att skriva av mig nu när jag blir själv med allt. Kvällar blir nog värst när man får en stund för sig själv och tankarna kommer rusande.. Ett ypperligt tillfälle att skriva av sig, eller hur?!

Jag saknar min älskling...

Igår kollade vi på en romantisk komedi. Det är underbart att se det ibland men det kan även vara jobbbigt.

För jag saknar MIN älskling. Han är här varje dag och jag har honom hos mig varje natt men ändå inte.
Jag saknar förälskelsen.
Dom där blickarna som man ger varann. Man kan inte få nog av att se på sin älskade.
Dom där beröringarna. I smyg, bara för att man inte kan låta bli att ta på varann hela tiden.
Kyssarna som känns ända ner i tårna. Man blir alldeles varm när läpparna möts och ett lyckorus fyller ens bröst.
Samtalen. Alla dom nätter och mornar när man bara ligger och småpratar om allt och inget, bara för att det är härligt.
Myset. Kramandet och kelandet som ständigt är där oavsett vad man gör.
De små kärleksförklaringarna - de flesta via sms. Man blev alldeles löjlig när man läste de orden som värmde så mycket.

Allt det där har gått förlorat någonstans för oss. Det har varit så mycket som har hänt - inte minst våra två barn. Båda graviditeterna var jobbiga pga av att jag blev sjuk.
Men vad hände sen? Varför har vi inte hittat tillbaka till varann? Vad är förändrat? Jag älskar honom minst lika mycket - kanske inte så passionerat som det var i början men jag älskar honom otroligt mycket.
Och nu när han är sjuk. Hur kommer det att se ut i framtiden? Just nu försöker vi bara bearbeta att han är det, men vad händer sen när han verkligen läggs in och inte kommer att finnas här för mig varje dag?
Hur påverkar det oss?
Vems fel är det? Ingens eller bådas tror jag. Vardagen är för närvarande för oss så vi glömmer bort varann.
Sen är det nog en sån fruktansvärd anledning som att jag gick upp så mycket i vikt när jag blev gravid med V så jag har så svårt att känna mig sexig, snygg och att han skulle tända på mig finns inte på min världskarta. Kan inte koppla av och tycker det är hemskt *för hans skull* när han vill kommma mig nära. Man kan inte vara attraherad av mig när jag ser ut så här - jag mår dåligt när jag ser mig själv, vad gör inte han då??
Hur som helst så saknar jag min man och önskar att han kommer tillbaka till mig.

Tårtan...

Idag känns det liiite bättre, men huvudet är tungt och kroppen är trött. Det känns som om den har gått genom en mangel.. Min underbara sambo som har sett och hört hur jag har mått den sista tiden tog med sig båda barnen och åkte ut på landet nu. Hoppas att jag får tillbaka krafterna under tiden så jag orkar med. Tack älskling!
Då fick jag lite tid och ork att lägga in bilder på tårtan. Det var alltså den jag gjorde till mig själv när jag fyllde år i söndags.

På det understa lagret är det tobleroneganache *om jag har förstått det rätt så kallas det även fluff*
På det andra lagret gjorde jag en vaniljmousse och sen spacklade jag tårtan i vaniljsmörkräm.
Dekorationerna är gjorda i sugarpaste.