Jag är slut...

Jag är verkligen helt slut. Slut som mamma, slut som människa helt enkelt slut.
Ibland undrar jag vad det är jag gör fel med, framförallt V. Han lyssnar inte ett dugg på vad jag säger till honom. Det är precis som mina ord inte når hans öron överhuvudtaget. När han väl har börjat så slutar det inte heller. Det går inte in. Vad gör jag för fel? Jag har försökt resonera med honom* förstå du att din syster blir ledsen när du sparkar henne? Varför tror du hon blir ledsen?*, 'hotat' honom *alltså inte allvarligt utan mer: att om du slår din syster med den där bilen i hennes huvud igen så får du gå in på ditt rum, eller det blir ingen juice om du sliter omkull din syster i håret* Jag har skrikigt åt honom *NU LÄGGER DU AV!* Inget har fungerat...

Nu låter det som om M är ett litet helgon och hon bara får ta emot stryk men så är icke fallet. Hon är den värsta retstickan man kan tänka sig. Har oxå svårt att lyssna men det är mer som går in i hennnes öron än i hennes brors. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till!?

Imorgon är dagis stängt och barnen hemma *såklart ;-)* Men då kommer avlösare Åsa en stund på fm och ska vara med V. Jag och M kommer vara med en stund för de har ju bara träffats en stund men han gillar henne verkligen. Jag berättade för honom nu ikväll att hon skulle komma och han blev jätteglad. Känns jätteskönt att det är så.

I övrigt så tänkte jag att vi skulle 'lyxa' till det lite och äta våfflor med grädde och sylt till middag. Men det är bara att inse, mina barn tycker inte om det. Ingen av dom åt. Hm, det blir inte det något mer här hemma på väldigt länge.

Bilden lånad av recept.se

Sitter just nu och funderar på hur C har det. Han messade tidigare och berättade att han inte mår så bra idag. Han får cellgifter via dropp nu och mår inte alls bra av det. Mådde väldigt illa. Ska nog slänga iväg ett mess och höra om min älskling är okej, så vi kan prata en liten stund.

Puss och kram, Godnatt!