Hur mår jag egentligen?

Det är mycket nu... Försöker fortfarande få pusslet, som är vårt liv att gå ihop. Vissa dagar är bättre än andra kan man säga. I torsdags så tror jag att jag nuddade botten iaf. Fick ett sammanbrott i form att tårar och en känsla av hopplöshet. Var hände det? Jo, på jobbet(!)Inte det bästa stället men det var inget som var planerat eller önskat, men det gick inte att styra. Det känns som om allt går emot mig just nu och det behövs inte mycket för att bägaren ska rinna över. Idag så känns det bättre men har fortfarande en känsla av uppgivenhet. Bilden är lånad av DagStjärnans place.
Bryr mig inte så mycket om annat än min familj för det är det viktigaste för mig just nu. Den tyngsta delen är C. Han mår jättedåligt. Var och träffade honom igår och efter det kändes det lite bättre eftersom vi kunde ses, även om det var sjukt jobbigt och se honom så hjälplös och må så dåligt. Och det här är förmodligen bara början. Idag när jag pratade med honom så kände jag inte igen honom överhuvudtaget. Han klagar nästan aldrig, säger alltid att han mår bra även när han inte gör det, men inte nu *skönt ändå att han kan erkänna att man mår dåligt*, men det får mig att inse att det är riktigt illa. Har varit dålig i magen sen transplatationen och nu har han fått någon infektion och får antibiotika. Hög feber och orkar ingenting. Och jag kan inte göra något alls... Tanken var att jag och barnen skulle komma och hälsa på honom imorgon men som han lät idag så verkar inte det så troligt. Han saknar verkligen barnen så det hade gjort honom gott att träffa dom, men inte till vilket pris som helst.
Jag har tagit 'svinissprutan' nu. Har haft ont i armen sen dess, det känns som jag har fått en kraftig smäll på armen. Sen hade jag lite ont i höfterna idag på jobbet men det vet jag inte om det beror på det. Det är iaf klart att barnen inte ska ta sprutan, M är för liten och då är det ingen idé att V tar den heller. Blandade känslor för det.

Nej, nu är jag så trött att jag mår lite illa. Barnen har lagt till sig en *i mina ögon* dålig ovana att vakna före sex varje morgon. Jag är ingen morgonmänniska och vill inte gå upp så tidigt om jag inte måste, men oddsen talar för att det är bara att gå upp så tidigt imorgon oxå även om jag är ledig. That´s a mothers life!

En liten snabb, rolig berättelse bara. Barnen skulle vara hos mormor idag eftersom jag jobbade extra. V ville inte göra det. Han ville vara hemma med mig. I bilen på väg till mamma så sa jag att jag måste jobba idag och du kan ju inte vara hemma själv för vem ska byta blöjor på dig då? Då svarade han: Jag behöver inte kissa och bajsa idag.. Då sa jag: men du måste ju äta, vem ska göra mat till dig då? Han svarade snabbt: Det kan jag göra kälv *själv*, jag har pallen, och steker pasta kälv.. Är han inte underbar??

Puss och kram