Alfons Åberg...

När V och C var på biblioteket för ett tag sen, så lånade de en del böcker, b la en Alfons Åbergbok som heter Alfons och soldatpappan. När jag såg den så reagerade jag på titeln men inget mer. Det är ju ändå en Alfonsbok. Det samma tänkte C. Det är en lite senare Alfonsbok för han är sex år i den.
Häromkvällen så valde V den som nattsaga. När jag började läsa så blev jag lite fundersam.

Det handlar om att Alfons har fått en ny kompis som heter Hamid och kommer ifrån ett annnat land, där det varit krig och hans pappa var soldat.
Som de flesta av Alfonsböckerna så tycker jag att den är bra skriven, men inte något för så små barn som våra. Det är krig, vapen och har en senmoral om en myra som fortsätter kämpa även om det ser mörkt ut.

Bilden är lånad av skolverket
Som sagt så tyckte jag nog att den var bra - om barnen varit 6-7 år.
Med tanke på vad V har gått och funderat på nu, med gravar och döden så kändes det verkligen inte som det var en saga han behövde höra nu. Han har inte sagt något om den, och han var tyst efter jag hade slutat läsa, vilket är lite orovarslande eftersom det är så det brukar vara, när han bearbetar det han hört i sitt huvud och sen kommer det en hel massa olika frågor när man minst anar det. Nu ska jag försöka vara beredd på frågorna och kunna svara så gott jag kan.
Vi *jag* har även bestämt att det inte får vara, typ nyheter, på på tv när han är i närheten, för även om han kanske inte tittar, så hör han och snappar upp mer än man tror. Med tanke på det hemska som har hänt på Haiti och vad som sägs om det - massgravar och barn som gått bort, barn som leter och skriker efter sin föräldrar så tycker jag att man måste man tänka efter lite innan man har något sådant på när barnen är närvarande.
Usch, jag ryser vid tanken på hur det måste vara där nu och vad alla dessa människor går igenom. Jag är tyvärr sån som undviker mycket av såna nyheter för jag blir så fruktansvärt berörd. Jag vet att man inte kan blunda för det, men det gör ont i mig när jag ser och hör sånt. Men jag är ingen Gunde Svan ;-)
Jag har bidragit och skickat pengar men det är så lite, att det nästan känns som att det är för att döva det dåliga samvetet mer än att bidra med något. Men som det heter - många bäckar små...