En förkyld familjs kväll...

Någon hostar inne i barnens sovrum. Dörren är stängd men det hörs ändå.
I det andra sovrummet så hörs hickan tydligt, även om tv:n är på.
Snörvel.
Host.
Tv:n är på men det är ingen som orkar titta på den.
Hick, tysnad, hick.
Suck.
Tar en dusch för att försöka känna mig lite fräschare.
Fungerar - sådär..
Host.
Hick.
Snörvel.
Det hugger i rygg och bröst - funderar vad det kan vara.
Är det ångest?
Varför det isåfall? Det är mycket just nu, men det har inte hänt något speciellt.
Suck.
Nej, sängen kallar.
Upp ganska tidigt och iväg på möte med dagis, även om barnen är sjuka. Lika bra att få det gjort. Det är ju bara en halvtimme, så det går nog bra.
Snörvel.
Måste handla lite innan jag åker hem från dagis.
Mjölken slut - igen.
Har vi frukost imorrn?
Måste kolla det innan jag går och lägger mig.
atchoo! Någon nyser.
Snyter sig.
Ögonen börjar rinna.
Trött?
Ögoninflammationen som börjar bli sämre?
Ska nog ha glasögon hela dagen imorrn oxå.
Skit oxå..
Svårt att tänka klart.
Har jag glömt något jag skulle gjort idag?
Hoppas det inte var viktigt isåfall.
En hysterisk lillkille vaknar.
Gråter.
-jag hostar, mamma!
-när ska jag sluta hosta?
-jag vill ha den goda medicinen, inte den starka!
Tar tempen - febern är tillbaka, 39,6.
Tar fram panodilen, medan han klagar i sin säng:
-Jag ger upp, mamma!
-Åh, nej!
host, host.
-När ska det här ta slut?
Stryker honom över huvudet för att få honom att lugna sig, att försöka sova.
Lider med honom, men är själv så trött.
Vill sova inatt.
Helst hela natten.
Atchoo!
Prosit!

Godnatt...
Snörvel...