Barnakuten...

Oj, oj, vilken kväll och natt det var igår.
Bestämde mig, efter mycket om och men för att åka till barnakuten med M. Hon hade nästan en konstant temp på 40 grader, var slö och andades snabbt. Dessutom så fick jag nästan inte i henne vätska.
Hämta upp min mamma på vägen för att jag skulle slippa sitta där själv hela tiden, för det är bara att räkna med att man får sitta många timmar att vänta.
Och det blev låånga väntetider.
På barnakuten så gallskrek hon när läkaren skulle undersöka henne. Han kollade i öronen och konstaterade att det var mycket öronvax(!), så han kunde inte se hur de såg ut.
Sen tog de halsprov och en snabbsänka.
När han kom tillbaka så var halsprovet bra men sänkan var inte så bra. Den låg på 80.Säger inte mig mycket men han sa att det tyder på att hon har en infektion.
Han skrev en remiss till ÖNH, och så knatade vi dit.

Där, kan jag säga, var det extrem väntetid. Vi satt där i 3 timmar!
När vi äntligen fick komma in så sög dom i öronen och plockade ut öronvaxet med en tång.
Alltså, jag höll på att kräkas. Är superkänslig för 'öronguck'.
Hon tjöt, skrek, vrålade och grät. Vi var två som höll i henne, tyckte så synd om henne.
När vi äntligen var klara så konstaterade hon att hon hade en öroninflammation. Antibiotika 3 ggr om dan i 5 dar..

Vi kom hem vid halv ett och när jag äntligen fått i henne medicinen och hon kunde koppla av så var klockan halv ett på natten och jag kunde äntligen äta något. Hade inte ätit någon middag så jag var rätt hungrig.

M fick sova inne hos oss, men sparkade så mycket så hon bokstavligen sparkade ut C, så han sov innne i hennes säng istället.

Idag sov vi till efter nio allihop. Ingen har feber och alla verkar må hyfsat. Båda barnen får vara hemma imorrn oxå och sen får V gå och han fortfarande mår bra. M får nog vara hemmma hela veckan.

En tanke som slog mig när jag satt där på akuten är att, visst det är superbra att vi betalar skatter så att vi kan få den sjukvård vi får idag.
Men varför är svensken så mesig?
Varför finner vi oss i att behöva vänta så extemt mycket för att få akutvård?
Och varför är det såna väntetider?
Har de för lite personal?
Hur prioritera personalen isf?
Jag menar, självklart så förstår *hoppas* jag att de gör sitt bästa, men det finns ju inte en människa som tror att man ska kunna få en snabb akutvård.
Alla vet att det är många timmars väntetid.
Men är det alltid befogat?
Nu, menar jag inte att jag tycker vi skulle ha en annan modell, typ 'money talks', utan jag tänker bara på hur det ser ut idag.

En annan sak som jag, återigen, tänkte på, är att alltid när man ringer sjukvårdsrådgiviningen om barnen så säger de att de rekomenderar att man åker till akuten.
Det är precis som om de inte vill ta på sig någon form av ansvar. Det är ju nästan ingen idé att ringa dit för att få råd, för man VET att de kommer säga att man ska åka till akuten.
Och när man väl har kommit dit så får man känslan av att man är en hypermamma som åker till akuten i tid och otid.

Dessutom fick jag erfara att man får olika bud av olika människor - På apoteket sa de att man kan ge både alvedon och ipren för det förstärker varann, sjukvårdsrådgivningen sa att hon var för liten för det och man absolut inte skulle göra det, men att ipren är bättre än alvedon och hon kunde lova att febern skulle gå ner med en supp av det *vilket det inte gjorde*, och läkaren på akuten sa att man inte skulle ge febernedsättande överhuvudtaget om inte barnet är så påverkat att de nästan är medvetslösa.. Vad ska man tro på??