Pinsamt handlande...

Nu börjar jag äntligen se ett slut på denna renovering som har tagit upp så otroligt mycket av vår tid. Igår la C det sista med golvet.

Jag var under tiden och storhandlade på Ica Maxi. Var helt virrig och trött. Kunde inte tänka alls. När jag kom till tacohyllan så tappade jag en tacosås i golvet så den gick sönder. Hur pinsamt är inte det? Folk tittade och jag försökt ta bort så mycket glas jag kunde, ingen personal att säga till. Det kändes bara som jag försökte smita och inte ta ansvar för vad jag gjort men vad ger det att springa omkring att leta efter personal som inte finns? När jag kom till grönsakerna så var det - Halleluja - en som jobbade där. Erkände för honom vad jag gjort och skämdes som en hund.. Men jag hade gjort vad jag kunde iaf och det kändes bra.
När jag kom till kassorna och den frysta avdelningen så var jag helt slut. Kom på mig själv stå och titta på folk utan att veta vad jag skulle ha.
Det var en ung kille som stod med en liten nyfödd bebis i famnen. Han såg så stolt ut. Bebisen sov. Han kunde inte motstå frestelsen att stryka den lilla i ansiktet vilket resulterade i att bebis kom på att h*n var hungrig och att mamma inte var där. Du vet det där skriet som bara en nyfödd jag utbringa som är så hjärtskärande. Mamma kommer och de går till kassan och de fick en avstämmning! Hade handlat ganska mycket. Åh, vad jag tyckte synd om de stressade föräldrarna. Hon gick iväg iaf och gav den lille lite mat medan pappa fick sköta resten.
Det gjorde jag, istället för att handla det sista.. Kom på mig själv, stirrandes, *pinsamt*, så jag tog mig i kragen och grabbade tag i det sista på listan och skulle gå och betala. Det var en kassler som inte gick att slå in så jag gick till betalkassan isället för att betalstation. Och vad händer? - Jag fick oxå en avstämning! Med hur mycket varor som helst och dessutom själv. Killen verkade tycka lite synd om mig men måste naturligtvis göra sitt jobb..
Det kom ett surkart för att hjälpa honom packa upp medan jag packade ner. När det var klart så var bara surkartet kvar och hör och häpna jag hade glömt att scanna in en kasse för 1.50! Hon betedde sig som om det var en oxfilé för 200 kr. Jag bad om ursäkt och började förklara *förklara vad? jag glömde väl bort det, eftersom jag tog kassen i efterhand, för den första gick sönder*, kände mig återigen dum och gick till bilen.

Nu kommer några bilder på hallen som äntligen börjar ta form. Nu fattas garderober, lister och socklar. Sen ska allt sättas på plats igen.. Listerna och socklarna får bli när C kommer hem från USA, nu är den snart funktionsduglig och det är det viktiga.

Det har redan börjat samlas skor och annat bråte innan det ens är klart... Där det inte är målat ska garderoberna stå, naturligvis.