I huvudet på Mipsan

Igår gick det inte att göra något inlägg, så det blir ett extralångt ikväll *om jag kommer ihåg vad som hände igår ;-) *.

Jag sydde klart väskan igår och det gick jättebra. Visst var det några missar *och man fick ta fram den oumbärliga sprätten*, men det räknar man med *iaf jag*, när man syr. Det jag trodde skulle vara lättas blev det svåraste, nämligen att trä en resårbit genom en kanal. Hur svårt kan det vara? Det visade sig vara ursvårt. Den fastnade, säkerhetsnålen fastnade och gick sönder, resåren gick sönder... Jaja, hur som helst så är jag supernöjd och fick lite blodad tand. Känner att jag skulle vilja göra fler, för de var jätteroliga att göra. Eftersom det är en modell som kan användas till annat än skötväska så blir det nog en till mamma oxå om vi kan hitta något tyg.
Här är min iaf:

Egentligen skulle det vara magnetknappar i locket men jag vill ha såna stora avlånga knappar, som jag inte hade, men jag ska köpa vid tillfälle. Eftersom jag har sytt lite nu så är det lite roligt när man förstår hur det funkar, så man kan göra ändringar så man får väskan som man vill ha den. Man måste inte inte följa mönstret slaviskt, det är jättekul..

Nu till måndagen.
Den har varit hektisk. Började med att jag var till jobbet och skulle skriva mitt 'önskeschema' för 28 veckor! Det var inte lätt. Dom räknade att det skulle ta 2 timmar - jag var där i 4... Fick till det till slut men såg när jag kom hem att jag måste göra några små ändringar.
Jag kommer ju att börja jobba den 1 september igen. Är lite blandade känslor.
Man ska nog inte ta ut något i förskott utan se hur det blir när det är dax istället.

Eftersom det drog ut på tiden så blev klockan 2 när jag kom därifrån så det var bara att springa in på affären och köpa färdig bulgursallad till mig och en färdig rätt till min stackars mamma som var barnvakt till M. När vi höll på och fixa med en sen lunch till M så skrek hon och grinade, vi trodde hon var superhungrig och satte henne i stolen och det var frid och fröjd. Sen lyfte jag in henne i badrummet och hon ställde sig och tvättade sig. När hon sen skulle gå till min mamma med handduken för att torka sig, så kunde hon inte gå! Benet vek sig för henne hela tiden. Hon verkade inte ha ont, men hon kunde inte gå och var liksom vinglig och ramlade hela tiden. Blev lite nojig, så mamma fick stanna kvar medan jag halvsprang *försenad* till dagis för att hämta V. När jag kom hem var hon likadan. När hon varit så i ca 2 timmar så ringde jag sjukvårdsrådgivningen som tyckte att jag skulle åka upp med henne.
Hade ingen bil så jag var iaf tvungen att vänta på C. Under den tiden det tog för honom att ta sig hem, så blev hon bättre och till slut så var det inget alls. Så vi tog det beslutet att inte åka upp. Hon har sprungit omkring här på kvällen obehindrat, så det verkar inte vara några problem, men får hålla koll på henne imorrn.
Visst blir man skärrad, men samtidigt så är det fruktansvärt drygt att sitta på akuten i X antal timmar när hon är så kvällstrött. Och så visar det sig att det inte är något. Har superkoll imorrn istället.

Middagen ikväll - med tidspress, blev fiskpinnar med potatismos och stuvad spenat.

Nu på kvällen så har planerarna *vi var 6 stycken* för midsommar varit här. Vi kommer vara ett gäng på 8 kompisar *+ våra småttingar* som ska fira ute på landet och det kräver lite planering med - vad man ska äta, vilka ska handla, vad ska man ta med sig osv..
Dom gick för en liten stund sen och jag ser verkligen fram emot midsommar, för det kommer nog bli jätteskoj!
Dom som ska med är oxå väldigt barnkära *även om de inte har egna barn*, så M och V kommer nog få det skoj oxå.
Det enda som känns lite drygt är ju att klockan har en tendens att bli ganska mycket innan man kommer i säng *med en del alkohol i kroppen*, men det tar ju inte barnen någon hänsyn till utan de vaknar ju vid 6 iaf.
Men det går ju det oxå.

Nu ska jag gå och sova, äntligen.
Godnatt och sov sött!
Puss och kram