I huvudet på Mipsan

Idag har varit en soft dag. Har sovit uruselt igen *tittade på klockan sista gången vid 4*. V kom in till oss vid 2 och då var det ännu svårare att sova för han bökar ju runt i sängen så blir det så varmt. Det är så konstigt för jag hostar nästan ingenting på dagarna men när jag går och lägger mig så hostar jag hela tiden + att det kliar i halsen. Dessutom svettades jag ömsom frös. Mycket märkligt. Men det värsta är nog denna obeskrivliga trötthet. Jag har aldrig varit med om något liknande, inte ens när barnen var bebisar och man ammade hela dygnen...

Hur som helst så har jag som sagt inte gjort något speciellt idag förutom att jag och barnen åkte hem till mamma på eftermiddagen för hon skulle hjälpa mig att räkna på dessa förbannade timmar på mitt schema som jag inte får ihop. Blev inte klokare *speciellt inte när barnen lyckades hitta en massa vatten i sandlådan och skitade ner sej helt galet mycket. Baahh, ville inte ha dessa skitgrisar i bilen*

En annan sak som jag har tänkt på idag, är det där med den där mamman i Bromma som b la misshandlade sina barn med spikar och glas. De var helt undernärda och skitiga när dom hittade dom. Ni har förmodligen läst om det i tidningarna.
Jag blir så förbannat upprörd och ledsen när jag läser om hur snett det kan gå för vissa människor, och att det är så mycket som kan gå fel, så att en sån sak kan hända. Vill inte lägga skulden på någon när jag inte är helt insatt i det hela, men det finns INGENTING som rättfärdigar det hon har gjort mot sina stackars barn.
Hur i hela friden ska det gå för dom i framtiden?
Det man kanske kan trösta sig med är att det uppdagades när barnen fortfarande är ganska små, och man kan bara hoppas att de får rätt hjälp och stöd nu så att de kan bearbeta det som dom har varit med om.
Tyvärr verkar det som kvinnan har en äldre son i tonåren som det inte har gått så bra för, och det gör ont i mig när det blir så, för han har inte valt att bli sån, utan det är det som hon har gjort med honom, som har gjort att han har blivit sån.
Sen hör det väl till saken att hon inte heller har haft en bra uppväxt, men som sagt - vi lever i ett land som har det ganska bra och borde kunna ta hand om de som mår dåligt och inte kan ta hand om sig själva.
Varför händer inte det?
Hur kan det gå så snett?
Vems/vilkas ansvar är det att det inte händer?

Har följt diskusionen som råder just nu Flashback där det skrivs en hel del bra frågeställningar *och även en massa dravel så klart*. DEssutom hittade jag en bra blogg som berättar vad som hänt, och följer upp, för de som är intresserade så är sidan: Politiskt inkorrekt. Det vänder sig i magen när man läser det som skrivs där. Man vill bara gråta.

Med dom orden säger jag godnatt!

Ta hand om varandra,
man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte!